Känner att jag måste skriva ett litet inlägg om storfavoriten Håkan Hellström. Jag förstår inte hur folk inte kan tycka om det han gör. Jag förstår inte hur man kan undgå att höra magin i hans musik.
"Han sjunger falskt" är ett vanligt motiv. Eh. Vad ska man svara på det. Alla toner är inte helt rena, nej, men vad gör det då? Om allt man hör när Håkan sjunger sin underbara "För sent för Edelweiss" är att han missar en ton här och där så har man ju helt missat vad allting handlar om. Glädjen, lyckan, energin han förmedlar med sina fantastiska texter, trallvänliga melodier och sin magiska sångglädje.
Hans konserter slår de flesta andra jag varit på. Nu senast i Skandinavium... stämningen där hade vänt alla er Håkan Hellström hatare direkt.
Jag förstår inte heller behovet av att klanka ner så mycket på honom. Är det jantelagen, att han inte ska tro att han är något? (Vilket han förvisso inte gör. Ödmjukare grabb får man leta med ljus och lykta efter.) Är ni avundsjuka att han lyckats trots att han inte tar varje ton så som ni vill att han ska göra? Varför retar det er så att det alltid måste kommenteras?
Det är ju iallafall lite skönt att inte bara en stor del av Sverige ser Håkans charm, utan även pressen;
"Äntligen är "För sent för Edelweiss" släppt och den har tagits emot av pressen med fina betyg:
+ Aftonbladet (4/5)
+ Aftonbladet (4/5)
+ DN (4/5)
+ Expressen (4/5)
+ GP (5/5)
+ Helsingborgs Dagblad (5/5)
+ Metro (4/5)
+ Svenska Dagbladet (5/6)
+ Sydsvenskan (4/5)
från Håkans hemsida.
Naturligtvis behöver inte alla gilla Håkan, på samma sätt som ingen behöver gilla något man inte gillar. Men det är det där behovet av att säga/skriva det hela tiden. "Hur kan någon gilla honom", "Hur kan han ha blivit så stor", eller den värsta "Han kan ju inte sjunga". ?!? Om det är något killen kan så är det att sjunga!
Nu har jag predikat färdigt för idag. Lyssna på den musik ni själva tycker om, och strunta fullständigt i vad andra lyssnar på. För vet ni vad? Smaken är som baken. ;)
Etiketter: Håkan Hellström
